Lästips: Svend Brinkmann / bild

My Storytelling

Som man frågar får man svar

Det var dags för det årliga medarbetarsamtalet inne på den nyinrättade myndigheten "Inspektionen för transparens". Stig, högsta chef, 60 år och jurist hade förberett sig noggrant. Han hade just gått en kurs i ”Det goda samtalet” och lärt sig att ställa öppna frågor med rätt teknik. Han ville vara ett föredöme. Mitt emot honom satt Karin, mellanchef, 25 år och socionom. Två viktiga personer på den nya myndigheten. Efter några minuters "småprat" började medarbetarsamtalet.

Stig: Hur ser du, Karin, på dina relationer till vår nya ledningsgrupp?
Karin: Relationer är svårt.
Stig nickade. Det lät professionellt.
Stig: Kan du utveckla det?
Karin: Hela vårt liv, från tidig morgon till sen kväll, består av relationer. Privat och på jobbet. Det är inte många sekunder man är helt ensam med sitt jag och hinner stanna upp.
Stig väntade...
Karin: Så det är faktiskt svårt att svara på just den där frågan.
Stig: Hmm... Han hade fått ett svar. Men inte på frågan. Stig fortsatte med en ny fråga:
Stig: Tycker du att just vår relation fungerar bra – alltså mellan dig och mig?
Karin tittade på honom. Som man frågar får man svar, tänkte hon och svarade:
Karin: På en sådan fråga finns det bara ett svar: Vår relation är väl okej?
Stig: Hmm... Han gjorde en anteckning. ”Relationen fungerar bra.” Det kändes säkrast.
Stig: Och målen då här på jobbet? Känner du att du har kunnat leva upp till dem på vår nya myndighet?
Karin: Vilka mål?
Stig tittade snabbt på sitt papper. Det stod faktiskt några mål där. Men han hade plötsligt svårt att minnas vilka.
Stig: Jaha... Han gick vidare.
Stig: Tycker du att kraven vi ställer på dig här på myndigheten är lagom och acceptabla?
Karin: Om kraven är för höga blir man stressad. Är de för låga blir man också stressad.
Stig lade ifrån sig pennan. Det här började bli vetenskapligt komplicerat. Bäst att fortsätta.
Stig: Vad anser du, Karin, om konflikterna som uppdagats i vissa av dina underställda team, ute på linjen?
Karin fick en konstig känsla av att detta kändes som ett förhör, och svarade lite underfundigt:
Karin: Människor älskar att hämnas. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, så ser jag på det.
Stig blev tyst. Han hade tänkt skriva ”vissa utmaningar i teamen”. Nu visste han inte längre vad han skulle skriva. Till slut kom den sista frågan:
Stig: Tycker du att du har rätt lön i förhållande till din kompetens och arbetsinsats?
Karin tänkte efter ett ögonblick.
Karin: Den skulle kunna vara högre.
Stig: Jaha...
Det blev tyst.
Stig tittade på Karin.
Karin tittade på Stig.
Medarbetarsamtalet var slut.
Stig hade ställt alla sina frågor.
Karin hade besvarat dem utan att egentligen svara på en enda.

Ibland gör organisationskulturen det svårt att ställa en vettig fråga, och att få ett vettigt svar. Så breder "tystnadens organisation" ut sig. Det kan vara svårt att närma sig sin chef på rätt sätt – även om hen gått en kurs i det goda samtalet.
/ cj